Småbarnskaos, det är vad jag till största del kommer att skriva om. Kaos är ingenting nytt för mig, jag har alltid varit en yrboll, småbarnslivet har bara tagit det hela till en helt ny nivå.

En av de största utmaningarna är att komma sig iväg med båda barnen. Jag har egentligen alltid haft svårt att komma mig iväg, ännu svårare blev det när vi fick vårt första barn. Nu med två barn håller jag på att ge upp flera gånger innan vi är utanför dörren.

Kommer speciellt ihåg ett försök som jag tänker berätta för er.

Vi skulle iväg till våra kära vänner i Maxmo nästa morgon, kände mig duktig då jag förberedde mig redan på kvällen. Skötväskan var packad och vagnen låg i bilen – denna gång skulle det minsann gå smärtfritt! Morgonen kom och sömnsaldot var som vanligt inget att skryta med. Vi startade igång dagen med ett virrvarr av blöj- och klädbyten, morgongrötsvägran, klott, rådd och gnäll. Efter stor möda satt vi ändå påklädda, redo och glada i bilen, i tid dessutom – WOW!

Kände stoltheten sprida sig i kroppen enda tills jag insåg att en liten detalj saknades… Bilnycklarna! Sprang in och stress-sökte, vände upp och ner på vårt redan upp och neriga hus. Barnen hann bli otåliga och svetten rann på mig. Plötsligt slår det mig att jag glömde nyckelknippan i handskfacket i vår andra bil som gubben min körde med till jobbet på morgonen. Det var bara att erkänna sig besegrad och ta in barnen igen.

 

(Under tiden jag skrev detta vaknade dottern och jag skyndade mig iväg efter vällingflaskan som jag förberett, men istället för att gå med den till henne hällde jag ut innehållet i diskhon och sköljde ur den. Mitt liv i ett nötskal!)