Något jag tänker en hel del på just nu är drömmar. Jag som trott att jag inte har några drömmar. Inget speciellt. Orsaken till det är väl att jag av någon anledning tänkt att drömmer man inte stort är det ingen dröm. Inget värt att nämna eller ägna desto mera tankeverksamhet på. Men där kommer drömkartorna in. Rebecka och drömmar, det är något som jag ser upp till och älskar att lyssna på. Hon har ofta pratat om drömkartor och vi har även tillsammans några gånger klippt, klistrat och drömt. Vilken härlig känsla man får. Framtidstro, längtan och en bubblande känsla om att allt är möjligt. Att pyssla, rita och skriva är något jag alltid gillat. Drömkartor är allt detta i ett, plus en massa framtidstankar. Framtidstankar med bara det ljusa, utan orosskuggorna. Bara det man vill ha med i sin framtid.

Jag har kommit fram till att min högsta dröm i livet alltid har varit lugn och ro. Nu kanske många blir förvånade för lugn och ro är kanske det sista man tänker på då man tänker på eller ser mig. Jag har flugit och flängt mest hela tiden. Aldrig en lugn stund. Fart och fläkt, kaos.

Det jag sökt är alltså ett inre lugn. Det säger ju sig själv att med ett rörigt inre blir livet kaos. Har man ett inre lugn har man ett mycket mer harmoniskt liv. Småbarnsåren är förstås en kategori för sig, harmoni är kanske inte det första ordet man får framför sig då man tänker på småbarnsår.

Pratade igår med bland annat kära Ninni, om drömmar och jag sa igen att jag inte har några drömmar. Då för att jag jämförde med andras drömmar. Jag drömmer inte om att resa jorden runt, bli rik eller berömd, starta eget eller lyckas med något speciellt eller annorlunda. Jag drömmer bara om lugn och ro. Men inuti den drömmen finns en massa delmål som jag redan uppnått. Största är min egna lilla familj. Nina fick slutligen konstatera ”Du ha ju uppnått dina drömmar Hannah” och visst är det så. John är nog den största dröm jag någonsin haft och att få barn har jag drömt om så länge jag kan minnas. Ofta har jag svårt att förstå att det verkligen blev så bra, att mina drömmar gått i uppfyllelse. Nu får jag styra vidare i livet, ta hand om det fina jag uppnått och alltid hålla riktningen på det som håller mig mest på lugn-och-ro-gatan.

Sa någon 30 års kris?

Rebecka Hägert Photography