Senast jag skrev något här var sommaren i full gång. Mycket var upplevt men en hel del kvar. Nu är allt det sista på checklistan avbockat, Jim och Rebeckas bröllop, Tims födelsedag, att kunna springa 10 km, delta i Toughest FUNRUN och Södertäljefestivalen. En fin sommar på så många sätt. Tacksamheten är stor.

Hemma hos oss har en helt ny vardag tagit vid. Barnen går på dagis och jag har börjat jobba. Minns att jag räknade ut då jag blev mammaledig att om allt går som vi vill kommer jag att vara 30 år då jag börjar jobba igen. Drömmen om två barn i nära ålder. Om 25 dagar fyller jag 30 år och kan konstatera att det blev precis så som vi ville, men hur krävande det skulle vara hade vi nog inte i vår vildaste fantasi kunnat ana, men hur skulle man kunna det? Det enda vi vet är att det var och är värt det. Känner mig stolt över hur vi kämpat tillsammans genom år efter år med minimal sömn, genom skrik, gråt och gnäll men även genom skratt, glädjetårar och en så stor kärlek att jag inte kan beskriva den med ord.

Min svägerska Johanna sa för en tid sedan att bloggen lider av att mina barn blir större, kanske är det så. Jag upplever faktiskt att livet är mindre kaotiskt men minns samtidigt att jag minsann var en yrboll redan innan barnen. To be continued..