Vaknade med öm kropp imorse och hann tro att det var för att jag inatt slirade in i Kiras rum glidandes på ett skräpkorgslock, men så kom jag ihåg gårdagen. Léendet spred sig från öra till öra – kickboxningen!

Inte konstigt alls att kroppen känns lite mör. Jag hade dessutom svårigheter med tekniken, men det tänker jag skylla på mammas rosa boxningshandskar. Är så avundsjuk på dem att jag distraherades för mycket då de swischade framför mig. Kan inte annat än hålla med det mamma skrev i sitt inlägg:

”Man behöver inte vara duktig på kickboxning – huvudsaken man har snygga handskar!”

Här sitter jag nu och dagdrömmer om inte bara egna handskar, utan även en boxningssäck att hänga i taket i min womancave. Hur coolt vore inte det?

Något som gör kickboxningen extra kul är att dessutom få umgås med några av mina favoritmänniskor samtidigt. Instruktören är min bror Simon, så jag tänker försöka få någon extra privatlektion också. Då kanske jag i framtiden kan förhindra allt för många självförvållade ansiktssmockor. Det blev nämligen en och annan sådan då jag inte höll emot tillräckligt hårt när min starke mor svingade med de rosa handskarna. Jag hade inte heller handskarna på rätt avstånd från mitt huvud, men man lär så länge man lever!

Efter träningen passade jag på att äta lite god mat och ännu godare glass hemma hos mamma och Berra. En riktig höjdarkväll med andra ord. Nu är jag fit for fight för nya utmaningar i det ljuva småbarnskaoset.