Alltså detta år är ett år när jag inte riktigt finner min plats. Jag är inte den jag var men vet inte vart jag är påväg. Men, jag bökar på – av erfarenhet vet jag att jag tagit mig genom förändringar förr, även om det känts omöjligt när man är mitt uppe i kaoset. 

En sak är mitt karriärbyte. Nu sadlar jag om från äldreomsorg till handel – inte lätt! Två helt olika branscher, men det tar sig och vad tiden lider och självförtroendet ökar så kommer det att bli bra.

Minns när jag sadlade om från kock till närvårdare. Vilken kamp – speciellt när jag första gången hoppade in som vikarie. Att servera mat och kaffe kändes tämligen bekant, men så blev det sovdags. Jag fick som uppgift att hjälpa en gammal dam till sängs. Sjukskötaren hojtade glatt i förbifarten: ”E gaa nåo bra! E je siiand arbeit” och så försvann hon. Lätt chockad hjälpte jag upp damen från matbordet när jag insåg att jag fick lov att klara mig själv.  Med stora, rädda ögon stödde jag den bräckliga kvinnan och vi masade oss iväg. Till min förskräckelse knäppte och knarrade lederna när hon tog sig fram. Skulle hon gå sönder? Skulle det låta så? Både damen och jag såg lika skärrade ut. Hon kom sig i säng, men vet idag, med större erfarenhet, att jag hoppade över många viktiga moment. Med tiden blev jag ändå en duktig närvårdare!

En annan sak är klimakteriet! Jag hade bestämt mig att förbereda mig med motion för att slippa lindrigare undan. Läste ju om motionens positiva inverkan. Idag är jag aningen besviken. Trots både styrke- och konditionsträning känner mig plufsig. Visst – jag har ökat i vikt, men det beror på dålig kosthållning. När jag blir stressad börjar jag ta till godis, bulla och smörgås – dett lättar för stunden, men i längden blir det fel. För att inte tala om de nattliga svettningarna! Även dagtid slår hettan till. Varför kommer jag mig inte för att boka tid till gynekolog när jag behöver det?!

För det tredje har privatlivet inte heller förlöpt riktigt smidigt i år. Men frukta inte – jag har nog mina ljusa stunder också.

Till morsdag hade vi köpt ett presentkort, åt kära mor, från VOGA styling. ”Shoppa med stylist”

Lillasyster Brita och jag var med som följeslagare på äventyret.

Här är mamma aningen förskräckt över de blommiga byxorna.

Här har hon ändrat åsikt.

Smakprov på en klänning och väskan som ska hänga litet fram på magen.

Glad och nöjd mor efter tre trevliga timmar. Hon är förresten VOGA stylings äldsta kund hittills.

Och skam den som ger sig med motionen, fast den för tillfället inte ger önskad effekt.

Brita och jag tog oss idag genom Vörådagstrailen. 8 km i krävande och kuperad terräng gick vi och joggade om vartannat. Undrar om inte systrarna Storlund, de grå pantertanterna, hade roligast. När vi tagit oss igenom någon kilometer började jag till min förskräckelse känna av löparmagen. Försökte tänka bort magen, men den hade andra planer. Fick ge mig och hoppa in bakom en buske. ”Prutt” lät det och så var det klart! Min syster som väntade snällt fick ett sådant skrattanfall att hon tänkte kissa på sig och så fick hon i sin tur huka sig. Vi krängde med möda på oss de svettiga tajtsen och fortsatte. Min syster kunde inte släppa den komiska situationen och skrattade högt många gånger medan vi segade oss fram. 

Vi kom lyckligt i mål och det bästa var chipspåsen vi fick som belöning!