När jag får någonting på hjärnan duger det inte med det lilla utan det ska slås på stort. För att behålla min motionsmotivation anmälde jag mig för flera månader sedan till Tjejmilen 21K, i april och dessutom till Stockholm marathon i juni. Idag ifrågasätter jag lätt generat mitt förhastade beslut. Motivationen har uteblivit trots mina anmälningar till loppen.

 

Att träna inför långlopp kräver verkligen sin kvinna och mängder av jäklaranamma. Situationen känns lätt förvirrande – ska jag envist bita mig fast och fortsätta eller högaktningsfullt släppa allt?

Det vore lockande att byta bort mitt jäklaranamma mot ett galet glamanamma! Njutningsfull motion med glitter och glamour. Jag är ju ändå en dam i mina bästa klimakterieår så när, om inte nu, är det tid att tänka på sig själv med kärlek och omsorg. Ha en lika förlåtande attityd till mig själv, som jag har mot andra.

 

Jag får ta till mig min 88-åriga fars motto: ”Man behöver inte alltid vara bäst i klassen”

Apropå glamour – fattar inte varför min man Bertel började fundera på berguvar när jag visade upp mina nya glammiga solglasögon?!

#bubobubo