Har svårt att få tag i sömnen numera. När jag väl somnat vaknar jag igen efter ett par timmar. Sömnen är orolig och avbruten. Dessutom är jag omväxlande för varm eller för kall. Vaknade i morse alldeles svettig i nacken och runt halsen. Beklagade mig för maken och nämnde samtidigt att jag inte haft mens sedan januari. Han undrade då, med ett illmarigt leende, om jag möjligtvis kunde vara gravid? Jamen så måste det ju vara, utbrast jag! Varför skulle magen annars ha fått den lätta rondören? Strunt i alla klimakteriefunderingar! Jag är ju gravid! Men det blir ju förstås litet jobbigt att så snart behöva begära mammaledigt, när jag nyligen fått ny arbetsgivare.

Ja förresten – för den som inte redan vet, kan jag högtidligen kungöra att jag avslutar min närvårdarkarriär inom demensomsorgen. Byter helt bransch och börjar jobba på K-market i Vörå.

Jag tycks behöva ombyte. Det är ett genomgående tema i mitt liv. Först tio år hemma, när barnen var små. Tretton år som kock, på lågstadieskola. Tio år inom äldreomsorgen. Jag är en person som ger själ och hjärta i det jag gör, vilket ofta lett till utmattning och då hjälper inget annat än att göra något helt nytt. Jag funderar först ett par år men sedan orkar jag inte mera. Kastar mig bara ut i blindo. Det får bli som det blir och jag tror det blir bra!

Känner så igen mig i detta citat av Mattias Nylund.

Det hände förresten en förarglig sak när jag efter arbetsdagen skulle hoppa på cykeln. Tyckte det både lät och kändes konstigt. Steg av cykeln och då upptäckte jag att bakringen hade exploderat av solhettan! 

Precis såhär – som min systers gråhåriga, åldrande hund – kände jag mig då!  Arg och frustrerad  att behöva leda cykeln i 5,5 km, innan jag skulle vara hemma.

Bet ihop och strosade iväg. Vädret var strålande, men jag hade svårt att njuta. När en kilometer av vägen återstod ringde telefon och en telefonförsäljare presenterade sig vänligt. Lät honom upplysa mig om sitt ärende. Upptäckte att någon österbottnisk dialekt slog igenom. Svarade på dialekt och då bytte han till mysig Malaxdialekt. Samtalet var så trevligt att jag plötsligt hade tackat ja till en surfplatta! Den sista kilometern avverkades med lätta steg och ett glatt sinnelag!

PS. Ja, jag vet mamma – du tycker säkert jag kunde ha kommit till er så hade ni skjutsat hem mig och jag sluppit att släpa hem cykeln. Men du känner mig säkert och vet att jag såg en motionsnytta i det hela.

PPS. Oops Bertel – jag har eventuellt glömt att informera om mitt surfplatteinköp!

 

Javisst – jag måste väl ta ett graviditetstest också – innan jag går ut med min eventuella graviditet…