Jag gör framsteg! Kom ihåg att jag på torsdag skulle in till Vasa för samtal. Nöjd, men tillika med en märklig magkänsla, satte jag mig i väntrummet och väntade. Väntade och väntade. En halvtimme senare steg Stina ut och frågade om vi missförstått varandra? Oj – jag hade inte tid kl. 10.00 utan 11.30! Stack in till centrum och tog en kaffe med smörig bulle, återvände och fick gå in rätt tidpunkt.  Räknar tidsmissen som en bagatell – jag hade ändå rätt dag.

För en tid sedan var jag ut på en kortare löptur. Fick en oskön känsla i magen jag inte vill ha när jag springer. Tittade mig omkring – inte en kotte inom synhåll. Plumsade i snön till skogen bredvid vägen. Hukade mig bakom en alltför klen tallstam. I min knallrosa mössa och neongula reflexväst höll jag utkik både till höger och vänster. Plockade fram toalettpapperet jag alltid tar med på motionsrundor.

Efter välförrättat värv plumsade jag ut till vägen igen. Fortsatte lättad vidare. På eftermiddagen berättade jag glatt åt några arbetskamrater om mitt äventyr. Skrattade gott tills en lustigkurre i gänget frågade om jag hann kolla om det fanns någon viltkamera i närheten. Hoppsan – det var en sak jag inte tagit i beaktande…

 

 

Har annars varit dålig på att läsa bloggar men nu som ny bloggare har jag upptäckt en intressant värld och läser nåt blogginlägg här och där. Snappar upp en del godbitar.

Läste idag Amandas blogg om magrutor. Vilken lättnad. Det påminde mig om mitt nyårslöfte: ”Jag ska lära mig älska min mage”

Känner skam över min lätt rundade mage. Det gör att jag tidvis håller in magen vilket leder till bröstandning. Magen blir ju så stor om jag tar till avslappnande djupandning. Kan tycka det känns lätt pinsamt då både buk och byst guppar när jag springer. Inte så att jag gömmer mig om jag möter nån, jag är lika glad ändå. Det är det egna inre upprepade negativa gnaget som tidvis sänker mig och min självkänsla.

Nu blir det att blåsa liv i nyårslöftet! Med min mjuka mage kan jag både springa långt och lyfta tungt. Jag har burit barn fyra gånger i den. Den har stått ut med mitt jojobantande och missnöjda suckande.

Här är jag – mamma och mommo med mysigaste magen. Magmissnöjet är uttjänat, t.o.m. uttjatat. Motionen vill jag behålla.

Och ifall nån undrar vad jag hade för samtal i Vasa? Är bara en normal liten människa med stråk av sorg och sår i själen som ibland behöver ventileras och fås rätsida på. Det är för många varierande saker som klickar runt i huvudet utan rim och reson i resonemangen.