Jul, nyår och hela faderullan är förbi och här står man, redan i mitten av första månaden i ett sprillans nytt år. För ungefär sjätte året i rad har jag fortsatt med samma ”nyårslöfte”. Det svåraste som finns enligt mig – att vara snäll med mig själv och ta hand om mig själv. Jag har skrivit nyårslöfte inom citationstecken eftersom jag inte gillar det uttrycket. Tycker att man borde använda nyårsmål istället, låter mycket snällare.

Snäll är något jag är mot alla, i alla fall är tanken alltid god även om det kanske inte alltid blir bra alla gånger. Påminner ofta vänner om att de duger precis som de är och att de är tillräckliga och alldeles, alldeles underbara. Det känns så självklart att det är så det är. Hur kan det då vara så svårt att förstå att samma gäller en själv? Att man själv också bör prioritera det man mår bra av, har rätt att säga nej till sånt man inte orkar eller vill och har lika stor rätt att misslyckas nu som då som alla andra. Tänk om man alltid kunde prata till sig själv som man pratar till sin bästa vän.

Framåt går det ändå med mitt nyårsmål. Det gäller att komma ihåg var man startade, se och fira alla små vinster och inte stirra sig blind på de gånger man inte lyckas. Då man inte lyckas är egentligen också steg framåt eftersom man lär sig något av alla sina misstag.

I helgen tog jag och Rebecka varsin resväska under armen och hoppade på flyget för att hälsa på vår fina Malin i Södertälje. Skäms lite att jag inte kommit mig iväg dit förrän nu, fem år senare. Men oj vilken helg! Blir glad i själen av bara tanken. Sömn, gym, god mat, djupa samtal, tårar, skratt, shopping, caféer och många km i benen. Stundvis dök mammasamvetet upp, men påminde mig själv om att allt jag gör för mig gör jag också indirekt för barnen.

Ni som läst bloggen från början kanske minns att TREO är min stöttepelare i småbarnskaoset, räddaren i nöden som alltid står redo. Lyckan var minsann gjord då jag plötsligt hittade TREO HALLON på ett apotek i Sverige. Vilken nyhet! Har inte provat ännu, men förväntningarna är höga. (Ps. Väntar fortfarande på att samarbetsförfrågningarna ska börja trilla in.)

 

Hoppsan! Det slog mig nu att jag ju håller på att färga ögonbrynen! Blir nog att avsluta skrivandet nu och rädda det som räddas kan.