Jag minns inte senast jag ställt en väckarklocka, med våra barn behövs det inte. Att försova sig är i stort sett omöjligt, men givetvis hände det då jag och mamma skulle iväg på Voga Stylings fotografering. Jag vaknade av mig själv 06.30 och tänkte att det var ju perfekt, barnen sover ännu och jag hinner göra mig färdig innan mamma dyker upp. Hann knappt tänka den tanken färdigt innan jag sov igen. Nästa gång vaknade jag av knackningar på fönstret. Flög upp ur sängen och såg att mammas bil stod på gården, men såg inte skymten av henne någonstans, inte ens i husets andra ingång. Då hjärnan hunnit ikapp insåg jag att eftersom jag vaknade av att någon knackade på ett fönster måste det förstås ha varit vid verandadörren som är i sovrummet. Mycket riktigt, där stod en smått stressad mommo som dessutom hade rivit hål på sina jeans då hon klättrat in på verandan. ”Vi ska sit i biilin åm en tiima!” var det första hon sa. Hups tänkte jag, men svarade ”Jaa men ja e jo nestan fäädi!” och insåg i samma sekund vilken genomskinlig lögn det var där jag stod iklädd en vit Saarioinens rusinaton maksalaatikko-tpaita och håret spretande åt alla håll. Vad jag menade var att jag åtminstone duschat igår kväll.

Barnen vaknade och morgonkaoset var igång. Ungefär tio minuter senare än planerat kom vi oss utanför dörren. Hade problem med att sätta fast Kiras bilstol med bältet, kunde inte förstå var felet satt. Rev och slet en bra stund innan jag lite skamset märkte att det var förarsätets bälte jag slet i och inte baksätets.

Då barnen var installerade i sina bilstolar fick jag ännu springa in några varv efter sånt som glömts, det kommer jag aldrig undan. Sedan styrde vi kosan mot Brändö där barnen skulle vara under tiden, hos moffa och Marketta. Då jag och barnen rullade in på gården hade mommo redan hunnit dit. ”Mommo vann racet” konstaterade en besviken röst i baksätet.

Själva Voga Styling fotograferingen var en mycket rolig upplevelse! De ska uppdatera sin hemsida med nya bilder och vi får vara med. Ett och annat stylingtips fick vi minsann också. Trevliga människor, lättsam stämning och många skratt.

Efteråt lunchade jag och mamma på Chili & Lime. Mamma hade svårt att se på hur mycket jag klottade, enligt henne värre än mina barn. Då jag slutligen klottade även med kaffet klagade jag på hur dåliga koppar de hade, inte ens ett öra att hålla i. Då upplyste mamma mig om att det inte var en kaffekopp jag tagit åt mig, utan en efterrättsskål.