”Mammaaaa!” Hörde jag Kira ropa tidigt i morse som vanligt. Jag steg inte upp genast vilket resulterade i att hon höjde volymen rejält. Jag flög upp och sprang för att sätta nappen i munnen innan hon väcker Tim också. Jag var så snabb att jag inte såg vad som låg i vägen innan jag satt foten i något leksaksspektakel så jag flög framåt och landade i framstupa sidoläge. Jag som hade haft ett litet hopp om att få Kira att somna om och själv också fortsätta sova. Dom drömmarna gick i kras i samma stund som jag landade. Ingen sov mera den morgonen, Tim vaknade inte av Kiras klagosång, nej den väckningen stod jag för själv denna härliga måndagsmorgon!


Lunchen hade jag också flyt med, bokstavligen.

Önskar er en fortsatt trevlig måndag!