Efter 4 nätter på jobb var jag lagom seg och tvingade mig ut på en skidtur för att få sol och syre. Litet nöjdare och piggare kom jag in. Pustar ut i soffan och kollar igenom WhatsApp. Ser att jag har meddelande från frissan och inser exakt då vad jag glömt! Hade ju klipptid, men gled istället lyckligt ovetandes runt på skidorna – med glammiga glasögon förstås.

Klippningen skulle eventuellt varit av nöden.

Talar med min mor i telefon och inser då att mitt yngsta barnbarn ska döpas i övermorgon. Har skjutit upp att införskaffa dopgåva så nu brinner det i knutarna. Följande dag tar jag mig in till Vasa. Hamnar att stanna i en backe. En lastbil framför och en snygg stadsjeep bakom. Hinner gruva mig en aning om jag ska klara backstarten, men slår bort tanken eftersom jag alltid fixat mina backstarter.

Lastbilen börjar röra sig framåt. Gör mig redo. Min bil dör! Sväljer och gör ett nytt försök efter att jag kastat en förskräckt blick i backspegeln. Måtte det inte vara ungdomar som börjar tuta och visa fingret åt mig. Försöker igen. Bilen dör än en gång! Hade min frisyr inte varit så tuktad med superstark gelé hade nog håret rest sig. Konstigt nog väntade den bakomvarande bilen helt lugnt.

Startade för tredje gången och kom slutligen iväg med ett aningen tilltufsat självförtroende. Generad grunnade jag över vad de bakomvarande tänkte om mig. Ordet kärringstopp for genom huvudet. Skam och grämelse.

Stopp, tänkte jag! Sluta såga dig själv. Jag gjorde mindre lyckade backstarter – so what? Jag var åtmistone skitsnygg medan jag fumlade i bilen.

Frisyren var tuktad, en naturlig foundation lagd och glamglasögonen på. Min grå yllekappa uppiffad med gammelrosa halsduk.

Dopgåvan blev införskaffad och lilla Lovisa döpt.

Lovisa visade sig ha riktig attityd med näven höjd efter ceremonin.