I mitt senaste inlägg gnällde jag över mitt misslyckade försök att få till en riktigt fluffig tårtbotten till ett barnkalas. Följande dag ringde mamma och frågade om jag behövde hjälp!

Snabbt hade den hulda modern fixat några tårtbottnar, varav en glutenfri. Jag, 54 år, fick bara sätta mig i bilen och hämta! Modersomsorgen går aldrig någonsin ur. Tack gulla mamma!

Barnkalaset gick av stapeln på söndag. Volymen var hög. Gammelmorfar Alfred fick också hänga med i svängarna och bli dubbad till riddare.

Är det förresten någon i min ålder som minns Evas kalender? Blev så nostalgisk när jag hittade en från 1978!

Jag var tydligen överambitiös redan då. På sista sidan suckar jag trött och bestämmer mig att INTE göra anteckningar nästa år – VARJE dag – som jag tydligen gjort det året.

Bertel och jag har i dagarna suckat över vådan att bli äldre. Som exempel tog det oss en vecka innan vi fattade hur vi skulle skanna in ett dokument! Men skam den som ger sig – Bertel lyckades och kunde skicka in en skadeanmälan. Det gällde maratonloppet som aldrig blev av i Stockholm i år pga problem med piriformis.

Nästa plåga var när han slog sitt knä i sängkanten – suck.

Dessutom överskattade vi vår kondition när vi hipp som happ bestämde oss att ta en 60 km cykeltur före kvällsmaten. Vi gled glatt och övermodigt iväg. Efter 30 km blev vi aningen tystare, men ingen vågade uttala att vi hade lika långt kvar. Vi bet ihop och vi kom hem – betydligt ödmjukare.

En liten parentes angående cykelförberedelserna var ju att jag tänkte smörja in rumpan med vaselin, som skavsårsskonande åtgärd. Drog ner cykelbyxorna och spruttade en rejäl klick i handen. Just innan jag skred till verket vaknade jag upp ur mina tankar. Upptäckte att jag tänkt smörja med ”Rock Hard – Ultra strong glue – Ultra strong control”. Min bästa hårvårdsprodukt för att få styrning på frisyren!

Vill inte tänka på hur det blivit om jag inte hunnit hejda mig…