I helgen har jag gått ”all in” och varit farmor med varierande resultat. Jag har växlat mellan iver och utmattning. I ivern har jag plockat havtorn med ögon i nacken. Ettåringen som nyligen börjat gå, gick från noll till hundra på en vecka. Han var ständigt påväg från fammo så hon fick riktigt bra intervallträning med att hämta rymlingen. Mellan varven plockades några bär och så hämta bebis igen! Kände mig som den perfekta farmodern när jag med hjälp av 5-åringen centrifugerade bären och torkade skalen.

Följande dag planerade jag  trött, i samråd med maken, hur vi skulle få litet soffläge inpassat. Planen blev att muta stora killen med glass och youtube, medan lillen sov middag. Det gick sådär. Lillebror sov medan storebror fick fammo från soffläget alltför många gånger för att kunna räknas som vila.

Helgens meny var varierande men tillika ensidig. Vad säger ni? Maletköttsoppa, laxsoppa och korvsoppa. Blåbärskräm och havtornskräm. Storebror uppskattade laxsoppan och blåkärskrämen bäst, medan lillebror slukade allt.

Dessutom – hör och häpna! Jag hann visa litet kärlek till min man också! Han är arketypen vad gäller ”Vägen till mannens hjärta går genom magen”

Efter denna helg med två barnbarn – inte alltid samarbetsvilliga – är det för mig en gåta hur min sonhustru Noora (NS Photography and Design) får en snart femårig kille att posera!

Fast om jag ska vara ärlig är han nog rejält busig i verkligheten. När hans pappa och farbror deltog i Toughest på Norrvalla var nog fammos radar i funktion för att inte tappa bort den företagsamme lille mannen innan far och farbror var i mål. Vid ett tillfälle blev han trött på att vänta och jag tog myggviktaren i famnen. Där hade han bra med ro att sitta medan han ägnade sig åt att dra i fammos dubbelhaka, som börjat bli i lösare laget.

För ett antal veckor sedan var vi några damer som firade att det var 35 år sedan vi blev kockar. 35 år!!! Fattar inte – 20 år skulle ha känts mera troligt i mitt huvud.

Ilse med sin Challenger bjöd oss på en tur och vi jublade som tonåringar över fartens tjusning och mullret från motorn. Maten på Faros var utsökt och servicen likaså. Tack för en riktigt upplivande kväll! Saknar er redan, Gunilla, Ilse, Britta och Ann-Christin!

På jobbet har jag varit med om en fantastisk sak! En studerande på idrottsgymnasiet i Vörå kom till mig och sade att han fått fel summa tillbaka på växelpengarna. Han hade fått 50€ tillbaka istället för 10€! Han hade upptäckt det först på campus och bemödade sig att komma tillbaka till butiken för att rätta till saken! Jag blev både mållös och storligen imponerad över den redbarhet han visade! Det finns hopp för mänskligheten!